Tillbaka

Eftersom jag har jobbat (läs: jobbat så mycket att jag har flyttat in på sängavdelingen på IKEA) så har bloggen blivit lidande. Jag har faktiskt dåligt samvete för det. Känns om mitt barn som jag inte har matat på en vecka. Är rädd att Socialen ringer på dörren snart för att hämta min blogg.

Sen har ju hela lägenheten varit uppochnedvänd så vi har i princip bott på en yta stor som en skokartong. Tillsammans med en man från Litauen som inte förstod ett ord. Skulle man kommunisera fick leka Gäster Med Gester och knappt då förstod han. Förutom "coffee" då, det kunde han stava baklänges. Men bra blev det. Riktigt bra. Bilder kommer!

Paraplyet har vuxit fast i min hand

Jag har i 20,5 år blivit bortskämd. Det är ju ingen nyhet direkt. Men jag har under dessa år blivit bortskämd med svensk sommar. Jag ska aldrig mer klaga på det svenska klimatet när då det har regnat tre dagar på rad. Bortsett från den här svenska sommaren som har varit onormal.

Bergen har en luftfuktighet på ungefär 3000% och utan att ljuga så har det regnat varje dag i över tre veckor. Jag har alltså inte sett solen på tre veckor. Att ha torra strumpor är en lyx, så på morgonkvisten när dem glider på fötterna så ägnar jag ett par minuter bara åt att njuta. Sen går jag till köket och gör frukost men kastar då och då en blick på mina torra strumpor och ler. Dem ler tillbaka och vi har en fantastisk stund tillsammans. Sen går man ut ur huset och då är det kört.

Idag hittade jag en kul fynd som fick mig att inse hur sjukt mycket det regnar här. Påväg till bussen finns det litet berg som det alltid rinner vatten ifrån, som sedan rinner ner på trottoaren och så vidare.. MEN. På trottoaren samlar sig gärna vattnet och bildar en stor vattenpöl som man helst skulle behöva ro över, och i den här vattenpölen växer det sjögräs. På trottoaren. Bergen kommun skulle utan några som helst problem kunna antälla olika sjödjur. Till exempel sälar som bussförare.
Dem skulle inte ens märka att dem var på land.

Sverigetestet

Min käre far och hans vackra Jeanette gifte sig i lördags i Stockholms Stadshus. (Jag har sagt det ungefär 1000 gånger nu men jag säger det igen) Jag är så otroligt glad för er skull! Grattis igen.

Vi har ett gäng sköna letter som är här och härjar runt i vardagsrummet. Dem är inte där av en slump utan dem är där för att renovera lite. Hursomhelst, det medför att jag inte vågar röra mig i alla rum utan traskar endast omkring på sovrummet. Det medför i sin tur att jag slösurfar något extremt. Nu till poängen. Jag hittade ett Sverige-test på DN.se som jag i min tristess genomförde. Jag satt och fantiserade om hur jag skulle kamma hem full pott och sedan sitta och skåla champagne med mig själv. Men icke. Jag fick 3 poäng av 13. Besvikelsen var total och jag var tvungen att rota fram mitt pass för att kolla vad det egentligen stod under "Nationalitet". Sov jag på geografilektionerna? Eller la jag all min koncentration på att vika pappersplan?

Det blir värre gott folk: Tom gjorde testet och fick 4 poäng. Stämningen blev tryckt efter det kan jag säga.


För den som är sugen på att testa sina kunskaper om Sverige:
http://www.dn.se/nyheter/fragesport/dn-test-sverige-1.1139760

Tacksamhet och kärlek

Det är på hög tid att jag skriver lite om tacksamhet och kärlek. Om min hjärnmassa fungerar som den ska så tror jag är att det är exakt 5 år sen idag som jag och Tom träffades för första gången. Och jag är så glad för det att det inte går att beskriva. Historien om oss är lång och jag funderar på att sälja den till Lasse Hallström. Han hade älskat den.

Det jag vill komma fram till är att jag är så glad och lycklig att jag varje dag måste nypa mig i armen. Nu har jag varit i Norge i 5 veckor och det är lite för bra för att vara sant. Det "enda" jag saknar är min underbara och stora familj och mina vänner. Men jag vet ju att vi kommer att ses om inte allt för lång tid.

Jag så glad att jag har världens bästa familj som är så förstående när det gäller allt. Utan en spark i röven från er hade jag nog inte vågat flytta. Men tänk så bra det blev. Trots att det är så många jag saknar så är det här den plats jag vill vara på. Jag har aldrig mått så bra som jag gör när jag är med Tom. Så tack.

Älskar er alla så mycket.

Nu ska jag snyta mig, torka tårarna och gå till jobbet. Puss!

Den svenska frisyren

Som dem flesta vet så har jag lagt saxen på hyllan, med undantag för vänner och familj. Ikväll var Tom näste man på tur och jag blev rätt nöjd faktiskt. Jag har tappat en del sen jag slutatde frisera så när jag väl är nöjd är jag egentligen extra nöjd.

När jag var klar gick Tom och stirrade på sig själv i spegeln tills han bröt tystnaden och sa "det ser väldigt svenskt ut".

Jahaja. Är det bra eller dåligt när det kommer från en norrman? Sen blev det tyst igen i ett par sekunder tills han fyllde i med "men jag gillar det". Det var faktisk det en väldigt svensk frisyr. Och jag har aldrig tänkt på det innan. Jag skulle kalla frisyren Välfriserad och i Sverige (eller Stockholm) är den väldigt vanlig. I Stockholm bär dem flesta frisyren Välfriserad, framförallt grabbarna på Söder.

Utan att ens tänka på det har jag försvenskat min norska sambo. Han har nu blivit någon slags korsning mellan svensk och norsk. En man i lusekofta med svensk frisyr, men han gillar det.

Typsnittsgudarna hörde min bön

Nämen! Det blev inte Times New Roman när man väl publicerade inlägget. Vilken trevlig överraskning!

Jogging är en konst

Hade tänkt att skriva lite igår men jag var sur. Sur på att jag har fått ett norskt personnummer som inte fungerar och då kan jag varken skaffa mig ett litet mobilabonnemang eller bankkort. Plus att mitt kort som jag har nu inte fungerar överallt, så då måste man stå i kassa och dö av skam och sen diskret tassa därifrån och lägga tillbaka sakerna på som plats. Hur som helst så var jag sur, och då försvinner inspirationen lika snabbt som huvuden försvinner i Hamnvik.

Och på tal om det, vad är det för mordvåg som sköljer över Nynäs? Det är ju alltid kul när det händer något men verkar det ha gått till överdrift. Han som hittades mördad i "centrala Nynäshamn" måste ju hittats i ICA-huset. Någon som vet?

Det är förövrigt något fel här med hemsidan, det är därför jag använder det typsnittet jag har blivit allergisk mot effter många år i skolbänken. Times New Roman är det bästa en lärare vet. Strunta i äpplet, ge dem en dikt skrivet i Times istället, och glöm för guds skull inte att det ska vara storlek 14 på rubrik och 12 på texten. Gjorde man det fel blev det ett jävla liv.

Igår gav jag mig ut för att jogga för ungefär tredje gången i mitt snart 21-åriga liv. Att det ska vara så svårt att jogga utan att det ser ut som man springer för livet. Det är precis så jag gör. Springer som om jag vore jagad av något farligt. Typ "saken" som satt fast i vårat avlopp. Efter 3 minuter av extremt intensivt löpande är jag givetvis helt slut och får dra mig upp för backen längs staketet på höger sida. När jag väl är hemma ligger jag på golvet i minst 10 minuter och kippar efter luft likt en fisk som har blivit slängd på land. Jag vet ju att jag har generna för att kunna springa som Usain Bolt (nästan), det gäller bara att hitta balansen.

Att tillaga lasagne..

Av tidigare erfarenheter och misslyckanden har jag lärt mig att man alltid ska göra mer bechamelsås än vad som står i receptet. Annars blir den torr och trist. Självförtroendet var väl lite för bra och därför användes receptet ytterst lite.

Efter att ha hällt på bechamelsåsen blev vi båda misstänksamma. Lasagnen var inte längre en lasange utan 'Bechamelsås med spår av lasagneplator och kycklingfärs'. Efter att ha tagit en liten nogare titt på receptet stod det "Till 10-12 personer". Bingo. Eftersom jag hade gjort extra b-sås så fick middagen fick ätas i soppskålar med sked.

Garfeild hade blivit missnöjd

Sömnproblem

Äntligen är det helg efter fem dagars jobb. Jag har somnat tidigt varje kväll så nu när jag är pigg och vaken ligger Tom och sover. Vi brukar hinna hejja på varandra i hallen när vi byter sovskift. Man ska vara glad för det lilla.

Vi har ett par djur här i området som utmärker sig. För det första har vi ett par katter som alltid hamnar i slagsmål, helst ska det vara på natten. Men dem verkar ju gilla det eftersom dem fightas varje natt. Kul för dem.

Sen har vi en koloni med fåglar som bor i ett träd cirka fem meter från sovrumsfönstret. Dem gillar att surra, runt kl 4-5 är de jävligt pratglada. Ibland kan dem även ta sig an något som för dem är "skönsång". Det är inga söta små fina fåglar som kvittrar i gryningen, snarare 15 kråkor som sitter och svallrar uppradade på en gren.

Nu har jag börjat fundera på hur jag ska få Fight Club-katterna att bli intresserade av fåglarna, det är ju helt klart en win win situation. Katterna blir kompisar, jag får sova, kråkorna är för dumma för att förstå någonting ändå så det är lika bra att dem blir leksaker istället.

Nä nu ska jag kolla lite på Ernst på 4an, han ska göra en "fluffig och skön omelett".

Don't smoke

Det var en spänd och dyster stämning idag på jobbet. Folk stod och grät i korridorerna. En vän som varit med sen starten av IKEA här i Bergen kastade idag in handduken och tackade för sig.

Rökrummet.

6 kvm inglasat rum med gula tapeter efter år av intensiv rökning. Hur återanvänder man ytor som tidigare varit rökrum? Man lär ju kunna spränga bort rummet och stanken sitter fortfarande kvar.

Jag trodde det var ett skämt när jag fick höra att det fanns ett rökrum. Skulle det vara i Sverige så skulle det uppstå demonstrationer och uppror utanför rökrummet. Det finns ju till och med tobaksfria arbetsplatser där du inte ens smygröka bakom Seven Eleven. Och snus är ju bara att glömma.

Vad skulle hända om man en dag vaknade och insåg att man för dagen är lite wild and crazy och gick till jobbet och tog en Ettan Portion i kollegors närvaro?

Mail-inboxen full av hotbrev på 10 minuter?

Lappar på ryggen med texten "Förädare" på?

Hoppas att någon därute har testat gränserna.

Press stop

Aftonbladet har gjort min dag.

På hemsidan visas en artikel om att Mats Alm har släppts fri. Qué? Vart är världen påväg? Hoppas han än en gång försvinner och tänder eld på sig själv igen.

Bläddrar man ner lite så kommer man till nästa världsnyhet:

"Syskonbråk i Ace of Bace"

Tillbaka till verkligheten

Efter en kanske lite för kort semester är jag tillbaka. Tur att man trivs på jobbet i alla fall. Varje dag är som EM i språk. Eftersom jag fortfarande håller på att bli upplärd så svansar jag efter mina kollegor. En av dem är dansk. Detta ökar risken för kortslutning i hjärnan.

Fråga på norska, svar på danska, ett försök till att översätta görs på svenska. Tur att ingen hör vad jag tänker. Idag pratade jag att jag med någon som jag tror pratade norsk-finska, det tog priset kan jag säga. Finlands-svenska är fult, Finlands-norska är obeskrivligt fult.

Sen när det dyker upp en svensk, blir man alldeles till sig. Eller i alla fall jag. Som idag när det kom fram en medarbetare från en annan avdelning och frågade mig någonting. Jag sket i att svara för jag blev så glad att han var svensk. Smilet gick från början till slutet av köksavdelningen. Han var inte lika imponerad och han kan eventuellt fått uppfattningen att jag inte har alla hästar i hagen.

Språket som rutinerade svenskar pratar här är "Svorska", som svenska fast du byter ut en del ord till norska. "Behöver" blir trenger, "konstig" blir rar till exempel. Detta för att undvika missförstånd. "Du är så fantastiskt rar" får liksom en annan innebörd här.

Nu till saken. Förra veckan träffade jag en svensk på jobbet som jag surra lite med, och han pratade Svorska. Grejen var att han pratade det även med mig och jag tyckte att han var urlöjlig med stort U. I morse när jag satt på bussen klappade jag mig själv på axeln och tänkte att "sån ska jag aldrig bli".

Tjena. Redan på bussen hem insåg jag att jag hade blivt "en sån där", dags att starta en stödgrupp kanske?