Första dejten

I lördags var jag och Tom på vår första date. Och det var den bästa daten jag har varit på, hitills. Jag tror att vi båda var lite nervösa. Blev i snitt cirka 20 klädbyten per person. Vi skulle tagit en bild men det var viktigare att fixa håret.

Det bästa med att gå på en första dejt när man har bott ihop nästan 3 månader är att man förhoppningsvis känner varandra och slipper den jobbiga tystnaden som kan uppstå. Och man kan prata om framtiden och verkligen mena det. Efter 2 glas vin var jag ganska självsäker också och lovade ett frieri framöver.

Maten var fantastisk även den. Tom åt den absolut fulaste fisken du kan hitta, breiflabb heter den på norska. Vet inte vad han heter på svenska. Kan hända att den är för ful för att förtjäna ett namn. Den ser ut som en fisk som en gång var stor och snygg tills den dagen då den fastnade i en båtmotor och fick alla kroppsdelar ommöblerade. Men god var han! Herregud. Min med. Den jag åt heter kveite, och eftersom det enda jag är bra på när det kommer till fiskar är att äta dem så vet jag inte det svenska namnet på denne heller. Det serverades med risotto gjord på matvete med musslor i.

Till efterrätt åt vi citronsorbet från fylket som ligger precis norröver. Ekologisk och fantastisk skulle den tydligen vara. Och det var den. Detta tillsammans med en liten chokladbakelse.
Med ett leende som gick från öra till öra traskade vi vidare till ett uteställe där vi slöt upp med vänner och en del familjemedlemmar.

Klockan fem kom man i säng och igår var jag inte särskillt kaxig. Efter att ha legat på soffan hela dagen tog jag en promenad ut på balkongen för att sen återgå till ryggläge i soffan.. Som vanligt alltså.


Ful firre


(Update: Kveite är detsamma som hälleflundra och breiflabb är detsamma som marulk:)

Alltså jag vet inte.


Dessa kläder som dagens ungdomar går klädda i. "OnePiece-JumpIn".

Jag borde verkligen sluta klaga MEN vad gick fel? Jag såg en tjej idag iklädd en sån här idag och hon skulle inte gå till brevlådan för att hämta posten utan detta var mitt på ljusa dagen på allmän plats. Jag saktade in för att få mer tid att stirra. Hade hon så pass bråttom i morse att hon inte hann ta av sig pyjamasen eller var hon helt enkelt en jättebebis runtvandrandes i en sparkdräkt?

Jag funderar fortfarande.

Bäääh

Igår visade jag Tom en bit svensk kultur. Sällskapsresan 2 med andra ord. All snö i filmen förde tankarna till jul, så vi började givetvis prata om det. Tom ska fira sin första jul ifrån sin norska familj för att istället fira den med sin svenska. Tydligen skiljer sig firandet lite. Jag förklarade att köttbullar är mycket viktigt på julbordet.

Tom förstod inte vad det var som var så festligt med köttbullar. Köttbullar skriker ju fest menar jag. Sen gick vi över till nästa maträtt, Janssons frestelse. Jag vet inte om jag gjorde en rättvis förklaring men jag sa att det var som potatisgratäng med ansjovis. Och då trilla poletten ner för mig. Jag hörde hur konstig det lät. Vad är det vi äter egentligen? Ansjovisen är ju för övrigt en konstig fisk. Inte särskilt rolig och vatten ger mer tuggmotstånd.

Jag redogjorde även hur man äter pepparkakor på bästa sätt, nämligen med mögelost. Tom blev grön i ansiktet så vi började istället prata om det norska julbordet. Där har dem inte en buffé som vi har utan man äter Pinnekött (revben från lamm, kött på pinne). Det låter rätt gott men det krävs tydligen lite tålamod för att tillaga detta.



Till 15 liter saltlag behövs 2,5 kg salt. Det finns en risk att man blir törstig när man äter pinnekött. Man ska lägga det lilla lammet i saltlaget i cirka 2-3 dygn, sen hänga upp det på en torklina i lika många dygn. Sen när lammet äntligen torkat ska man blöta ner det igen. Typiskt norrmän. Där ska lammet simma runt under natten.

Sen ska man koka lammet tillsammans med skalade björkpinnar. Jo då, ni läste rätt. När lammet och trädet kokat klart efter 2,5 timmar ska det in i ugnen på högsta värme i endast 5 minuter. Vid det laget har man blivit så van med det tidskrävande lammet att man lätt kan glömma bort tiden. Då kan man bränna köttet och får börja om.
Så om du planerar att servera pinnekött på julafton, se till att börja tillagningen i tid. Ungefär i september.

Länge leve köttbullarna. Tar en timme och är hur gott som helst.

En liten lektion i hemkunskap

Nu ska jag skriva om något som är otroligt populärt hos unga män, och det handlar inte om Megan Fox. Utan nämligen om Ungkarlsmat. På senare tid har jag tyvärr börjat se charmen med det. Det går snabbt och maten tilllagar i stort sett sig själv. Vad klassas då som Ungkarlsmat undrar ni. Här kommer ett par riktlinjer:

1. Ungkarlsmat säljs alltid fryst, även om den innehåller till exempel kokt pasta. Då har tillverkarna kokat det som kokas skall och sen fryst ner det. Allt för att Ungkaren ska slippa böka med kastruller, vatten och eventuellt salt.

2. Ungkarlsmaten innehåller inga näringsämnen men däremot en mängd färgämnen. Detta för att man ska tro att det är lika färgglad, kul och lika nyttig som hemlagad mat.

3. Äger du en micro så behöver du lägga ner ytterst lite energi för att få maten tillagad. Äkta Ungkarlsmat tillagar ofta sig själv. Ditt jobb är att ställa in tiden på micron och sedan ställa maten på bordet. Men vi alla vet ju att en riktig Ungkarl äter framför TV:n.

4. Ungkarlspizzan är det ultimata eftersom när du har tinat upp den i ugnen, kan du använda kartongen som tallrik och därmed slippa onödig och tidskrävande disk.

Spel

Om kvällarna händer det att vi spelar spel. Förut spelade vi tv-spel där vi var ett team som skulle döda ailiens. Vi tog det hela väldigt seriöst och vi båda hoppade som två små tjejer som just fått se en skymt av Justin Bieber varje gång vi tog oss vidare till nästa nivå. Men dem lyckliga dagarna tog slut då vi helt plötsligt klarat hela spelet.

Vi fick därför backa ett par år i utvecklingen och gå över till brädspel.

Vi har ett pågående krig här. Vi spelar evighetsspelet Risk som går ut på att erövra världen. Sverige leder i skrivande stund och Norge har tagit en time out för att lägga upp någon slags strategi. Time outen har varat i cirka en vecka. Meningslöst menar jag.
Tom är sur och kallar Risk för ett "skitspel". Själv sitter jag och skriver på vinnarlåten.

Hassan i p3

Första gången jag skulle förklara för Tom vad Hassan är för något gick det sådär. Han sa "Aha, artisten?". Han trodde jag pratade om Salem al Fakir, namnen påminde tydligen så mycket om varandra.

Jag vet inte om Hassan egentligen är så kul som vissa, till exempel jag, tycker. Jag tycker att det är dödskul. Det här är humor när den är som bäst. Och alla dessa människor dem ringer till, nästan alla har ju något slags servicejobb och dem ska ha kredd för sin kundservice. Jag har lyssnat så mycket på det att jag börjar lägga märke till småsaker såsom bortklippta felsägningar. Men det är lika kul varje gång.

Det är svårt att kora den bästa busringningen men "Elshock" ligger bra till just nu. Lyssna och njut!

">

">

">

Saab 900

Jag var med om rätt så udda händelse idag. Jag hjälpte en kund på jobbet med att teckna upp ett kök och det var inte vilken kund som helst, nej nej. Denna kund bar en parfym som doftade precis, exakt på pricken som den Saab 900 som mina föräldrar hade när jag var liten. Invändigt alltså, hon luktade inte bensin.

Helt plötsigt fick jag upp bilder i huvudet på "Gamla Bettan". Hon var en svart pärla med beige interiör som var av något slags plysh-material. Tyget på nackstödet på förarsidan var helt stelt av hårgelé. Detta efter att någon (pappa?) upprepade gånger inte tagit hänsyn till hårgeléns torkningstid utan istället lutat sig nöjt bakåt i sätet.

En gång lossnade avgasröret på motorvägen. Jag trodde vi skulle dö. Jag grät krokodiltårar medans dem vuxna försökte binda upp röret med olika rep dem fyndat fram i bagageluckan. För att repen skulle hålla upp avgasröret så var dem tvungna att vara fastklämda mellan bakdörrarna. Man fick absolut inte öppna dörrarna innan vi nått destinationen.

En annan gång jag grät i tron att liemannen skulle komma och hämta oss var när vi var i Danmark. Mor och far tyckte det var en fantastiskt kul idé att köra på sanddynorna vid vattnet. Jessica tyckte också att det var kul. Jag var den enda som insåg att vi utsatte oss sjävla för livsfara.



Gamla Bettan bjöd ofta på underhållande musik. Mamma ägde ett mixtape (ett knastrigt gammalt kassetband) som endast innehöll hits från 70-talet. Bland annat "You Sexy Ting" med Hot Chocolate och "Stayin' Alive" med Bee Gees. Och eftersom hon inte alltid ville lyssna på mina Bamse-kasett så lyssnade vi oftast på hennes mixtape. Till slut blev det, även bland barnen, ett väldigt omtyckt kasettband.

Men jag blev väldigt ofta illamående av att åka i Saaben. Det var med en regel än ett undantag att vi fick stanna på Södertäljevägen för att jag var tvungen att kasta upp. Jag minns att jag spydde i dem vita, avlånga spypåsarna som alltid fanns nära till hands. Till slut blev jag illamående av bara lukten av Gamla Bettan. Därför höll jag på att spy på jobbet idag. Hur kan en kvinna bära en parfym som luktar som vår gamla Saab? Jag var tvungen att vid flera tillfällen "fixa några grejer" för att egentligen smita undan och hyperventilera bakom bokhyllan Billy.

Ändå är jag glad att jag fick tillfälle att drömma mig bort till Gamla Bettans tid.

Sne kroppsform

Jag och min granne Clara (från Jönköping!) var ute på byn i lördags. Det var 3 dagar sen och jag har fortfarande träningsvärk i höger lår. Nu har jag funderat på vad jag egentligen gjorde för att få mitt livs mest långdragna träningsvärk. Inte nog med det, jag fick även konstiga smärtor i höger ryggfilé idag på jobbet. Så min kroppshållning såg ut som en vinkelhake, hela högersidan kröp ihop likt en ostbåge. Skitsnyggt.

Vi dansade hur som helst bugg i lördags och jag tror att det är därför jag har legat på soffan i två dagar. Jag är för gammal för att dansa. Och jag är verkligen för gammal för att dansa bugg. Då är ju frågan varför jag inte har ont i vänster lår. Eftersom minnet inte är glasklart så undrar jag om jag buggade på ett ben? Dvs högerbenet. Det var ingen lugn och följsam dans utan det var verkligen klackarna i taket. Det var en kille som var snabbare än Michael Jackson i benen som förde dansen. Både jag och Clara ställde glatt upp som danspartners och vi båda flög upp och ner i taket, fram och tillbaka. Efteråt kändes det som någon tryckt in en i tvättmaskinen, satt centrifugen på 1600 varv och sen hängt upp en på en tvättlina.

I framtiden kommer jag bara dansa tryckare.