Bäääh

Igår visade jag Tom en bit svensk kultur. Sällskapsresan 2 med andra ord. All snö i filmen förde tankarna till jul, så vi började givetvis prata om det. Tom ska fira sin första jul ifrån sin norska familj för att istället fira den med sin svenska. Tydligen skiljer sig firandet lite. Jag förklarade att köttbullar är mycket viktigt på julbordet.

Tom förstod inte vad det var som var så festligt med köttbullar. Köttbullar skriker ju fest menar jag. Sen gick vi över till nästa maträtt, Janssons frestelse. Jag vet inte om jag gjorde en rättvis förklaring men jag sa att det var som potatisgratäng med ansjovis. Och då trilla poletten ner för mig. Jag hörde hur konstig det lät. Vad är det vi äter egentligen? Ansjovisen är ju för övrigt en konstig fisk. Inte särskilt rolig och vatten ger mer tuggmotstånd.

Jag redogjorde även hur man äter pepparkakor på bästa sätt, nämligen med mögelost. Tom blev grön i ansiktet så vi började istället prata om det norska julbordet. Där har dem inte en buffé som vi har utan man äter Pinnekött (revben från lamm, kött på pinne). Det låter rätt gott men det krävs tydligen lite tålamod för att tillaga detta.



Till 15 liter saltlag behövs 2,5 kg salt. Det finns en risk att man blir törstig när man äter pinnekött. Man ska lägga det lilla lammet i saltlaget i cirka 2-3 dygn, sen hänga upp det på en torklina i lika många dygn. Sen när lammet äntligen torkat ska man blöta ner det igen. Typiskt norrmän. Där ska lammet simma runt under natten.

Sen ska man koka lammet tillsammans med skalade björkpinnar. Jo då, ni läste rätt. När lammet och trädet kokat klart efter 2,5 timmar ska det in i ugnen på högsta värme i endast 5 minuter. Vid det laget har man blivit så van med det tidskrävande lammet att man lätt kan glömma bort tiden. Då kan man bränna köttet och får börja om.
Så om du planerar att servera pinnekött på julafton, se till att börja tillagningen i tid. Ungefär i september.

Länge leve köttbullarna. Tar en timme och är hur gott som helst.