Som dem flesta vet så har jag lagt saxen på hyllan, med undantag för vänner och familj. Ikväll var Tom näste man på tur och jag blev rätt nöjd faktiskt. Jag har tappat en del sen jag slutatde frisera så när jag väl är nöjd är jag egentligen extra nöjd.
När jag var klar gick Tom och stirrade på sig själv i spegeln tills han bröt tystnaden och sa "det ser väldigt svenskt ut".
Jahaja. Är det bra eller dåligt när det kommer från en norrman? Sen blev det tyst igen i ett par sekunder tills han fyllde i med "men jag gillar det". Det var faktisk det en väldigt svensk frisyr. Och jag har aldrig tänkt på det innan. Jag skulle kalla frisyren Välfriserad och i Sverige (eller Stockholm) är den väldigt vanlig. I Stockholm bär dem flesta frisyren Välfriserad, framförallt grabbarna på Söder.
Utan att ens tänka på det har jag försvenskat min norska sambo. Han har nu blivit någon slags korsning mellan svensk och norsk. En man i lusekofta med svensk frisyr, men han gillar det.
Bildbevis! :)
SvaraRadera